Hur definierar man utilitarism?

[Justin Case]

Vi börjar med att snäva in oss:
Hur definierar man klassisk hedonistisk utilitarism?

Man brukar säga att klassisk hedonistisk utilitarism går ut på att man ska handla så att världen får största möjliga överskott av lycka över lidande. Men det är ingen heltäckande beskrivning.

Eftersom vi inte är allvetande och därför inte kan veta säkert hur vi ska handla för att skapa störst möjliga överskott av lycka över lidande i världen, tror jag att man måste ta in sannolikhet som en faktor.

Definitionen ska kunna ge samma svar som vår intuition på vilket av t.ex. följande två handlingsalternativ som är det bästa:
1. En handling som med 60% sannolikhet skapar en värld med 10000 lyckoenheter och 1000 lidandeenheter, och som med 40% sannolikhet skapar en värld med 1000 lyckoenheter och 1000 lidandeenheter.
2. En handling som med 95% sannolikhet skapar en värld med 9000 lyckoenheter och 1000 lidandeenheter, och som med 5% sannolikhet skapar en värld med 1000 lyckoenheter och 1000 lidandeenheter.

Handlingsalternativ 1 skulle _troligen_ leda till en bättre värld än handlingsalternativ 2, men utifrån ovanstående uppgifter lutar vi nog ändå åt att handlingsalternativ 2 är bättre, eftersom det _mer_ sannolikt leder till bra konsekvenser - om än inte riktigt lika bra.

Man kan av detta förledas dra slutsatsen att klassisk hedonistisk utilitarism ska definieras så, att man ska försöka skapa den värld V, med sannolikhet S, vars produkt av [V:s överskott av lycka över lidande] och [sannolikheten S för världen V] är så stor som möjligt, d.v.s. större än dito för alla andra möjliga V.

Men det duger inte heller. Ty anta att vi gör om lidandesiffran i sista raden i premisserna för handlingsalternativ 2 ovan, så att det blir så här:

1. En handling som med 60% sannolikhet skapar en värld med 10000 lyckoenheter och 1000 lidandeenheter, och som med 40% sannolikhet skapar en värld med 1000 lyckoenheter och 1000 lidandeenheter.
2. En handling som med 95% sannolikhet skapar en värld med 9000 lyckoenheter och 1000 lidandeenheter, och som med 5% sannolikhet skapar en värld med 1000 lyckoenheter och omkring 1000000000000000000000000000000 lidandeenheter.

Då ska man självklart istället välja handlingsalternativ 1.  Detta missar senast föreslagna definition totalt, eftersom den inte tar hänsyn till att varje handlingsalternativ kan leda till flera olika "världsutvecklingsförgreningar" av vilka inte nödvändigtvis den mest sannolika är den mest relevanta för handlingsbeslutet.

Hur definierar man klassisk hedonistisk utilitarism på ett sätt som både är lättbegripligt, korrekt och som vattentätt tar hänsyn till alla sådana här "om och men"?

Jag vet vad jag menar med klassisk hedonistisk utilitarism, och ni kanske också vet vad jag menar, men hur uttrycker man det så kortfattat som möjligt, och ändå heltäckande?

PS  Stickspår som t.ex. ifrågasättande av utilitarismen som sådan, och ifrågasättande av tanken att man kan kvantisera/mäta lycka och lidande, undanbedes vänligen i denna tråd. Här vill jag bara diskutera hur man ska definiera klassisk hedonistisk utilitarism (och så småningom även annan utilitarism, om vi kommer så långt).

[Waggho]

Om
S1 = Sannolikhet för att alternativ 1 inträffar
S2 = Sannolikhet för att alternativ 2 inträffar
L1 = Lyckoöverskott om alternativ 1 inträffar
L2 = Lyckoöverskott om alternativ 2 inträffar
Lf = Förväntad lycka

Så
Lf = S1 * L1 + S2 * L2

Dina exempel:

[Justin Case]

Det var ambitiöst att räkna ut siffrorna i mina exempel, men det var inte det jag var ute efter. Jag vill veta hur man kan definiera hedonistisk utilitarism så korrekt och heltäckande som möjligt, utan sådana långa haranger av text som jag ovan såg mig nödgad att producera för att förklara vad för sorts andemening jag vill få med i definitionen.

[seniorcarne]

Det känns som du blandar ihop definitionen av hedonistisk utilitarism med frågan hur man ska fatta beslut för att i största möjliga mån maximera lyckan. eller?

Är inte definitionen att maximera lyckan för så många som möjligt?

Om man sen gör detta genom att ta ett beslut som bara har 10% chans att slå in så har man fortfarande gjort rätt. Medan man skulle ha gjort fel om man väljer det alternativ som till 90% skulle maximera lyckan men inte slog in.

För mig känns det som att utilitarismen är en vision som inte kan uppnås med mer än att man just är allvetande. Men det hidrar ju inte att man strävar efter den, och då kan ju sanorlikhet vara ett bra instrument.

[Justin Case]

[Justin Case]

Jag tror förresten att det finns kopior av oss och av vår värld i oändligt många parallellvärldar, kopior av vilka inte alla kommer att gå samma öde till mötes (på grund av kvantfluktuationer) fastän de alla för tillfället upplever sina förutsättningar som likadana, så att för varje gång vi tar t.ex. en 10% chans att lyckas med något, lyckas vi i 10% av dessa oändligt många parallellvärldar och misslyckas i de 90% övriga (vilket gör att vi förgrenas till att bli olika personer). Då finns i en mening ingen slump, utan bara olika antal kopior av varje sorts händelseförlopp.

Hur definieras min variant av utilitarismen lämpligen om det är så? (är min fråga B)

[seniorcarne]

[Algotezza]

Har inte all etik som syfte att försöka permanenta ett positivt tillstånd för en och motarbeta uppkomsten av ett negatvit laddat sådant.

Man gör sin plikt för att uppnå något man efetrsträvar, kanske apatheia, beröm från Gud, himmelriket efetr döden.

Man vill bli en dygdig människa för att man då hoppas få ett lyckligare liv.

All etik är effektetik i grunden; man använder bara olika metoder för att uppnå det man eftersträvar.

Kategoriska imperativet - hur skall det motiveras om inte pga sina positiva allmänmänskliga effekter?

Situationsetiken tar man till därför att man tror man skall bli lyckligare då, genom att man inte så stelbent fokuserar på handlingen.

A
_________________
Förbliv vid min sida; vi är båda här

[Justin Case]

[Algotezza]

[tomtefader]

Ja, det är förvisso ett välkänt faktum att utilitarismen tampas med mången skiftande fråga gällande den individuella lyckoenhetens karismatiska kakafoni.

MVH
k
_________________
"Jag har talat" - Okänd

[Algotezza]

[tomtefader]

Algotezza,

Dina ord väger tungt. Jag är beredd att hålla med.
_________________
"Jag har talat" - Okänd

[Algotezza]

[tomtefader]

Det är en bra fråga.

Kanske vill - måste - utilitaristen utgå ifrån en subjektiv definition av lycka; eller så ser hon i lyckan välbefinnandet, ett välbefinnande hon anser som universalt, biologiskt berättigat. Jag vet inte.

Kanske finns det någon utilitarist här, som kan besvara våra funderingar. Utilitarism, någon?
_________________
"Jag har talat" - Okänd